Paroles Tankar i havanna Bjorn Afzelius

Tankar i havanna

Skymningen i Karibien faller mjukt ver land och hav.
Stjrnorna ovanfr r som diamanter i tusental.
Nattvinden frn Havanna r tung av dofter och varm musik.
Jag tnker p hur vi har det drhemma.
P bussen frn Cojimar till staden sitter man som p fest.
Nog ser dom att man r utlnning, men man r som en hedersgst.
Hr talar man med varandra och ser varann in i gonen.
Jag tnker p hur vi har det drhemma.
I grnderna ner vid hamnen str inte horerna kvar p plass.
Flickan ifrn Havanna har slitit av sej sin bleka mask.
Hon var nstan hundra tusen en gng, nu bygger hon framtiden.
Jag tnker p hur vi har det drhemma.
Jeg ser inga juvelerare eller plssmuglare i stan.
Jeg ser heller inga utslagna eller rdda.
Jag ser dremot att alla har arbete och ett eget hemm.
Jag tnker p hur vi har det drhemma.
Jag gr ut mot Almendaresparken och ser alla fina hus.
Hr levde en gng dom rikaste i ett omtligt sus och dus.
Idag r palatsen sjukhus och daghem och skolor fr dom sm.
Jag tnker p hur vi har det drhemma.
"Patria o murte" - "men n mitt liv r mitt fosterland"
str det p husfasaderna i neonljus.
"Arbetare, frena er vrlden ver och ta till kamp!"
Jag tnker p hur vi har det drhemma.
Jag gr lngs Malecnpromenaden och knner mej rrd och stolt
och strk infr kommunismens id som enade Kubas folk
att resa sej mot frtryckarna och sen slnga dom ut i sjn.
Jag tnker p hur vi har det drhemma.
P bykrogen i Cojimar blir ingen full i sin ensamhet;
Dr unga och gamla blandas fldar skratten.
Det enda somr berusande r gemenskapen i vr sng:
"Guantanamera" stiger i natten.