Paroles Rusningstrafik Lars Winnerbäck

Rusningstrafik

Duvorna gr runt och pickar smulor i betongen
dr jag str;
vntande i tunnelbanedn.
Ja, dom, som skulle vara fredssymboler, skiter p
perongen.
Och jag frstr.
Jag skulle sjlv gjort samma sak, om jag kunde
flyga hrifrn.
Jag antar att Du gr till ngon dslig krog inatt;
denna mrka natt.
Det r ett stt att stnga av.
Det hnger nn slags boxershortsmodell i alla
fnster
dr jag gr,
och undrar om jag vill se ut som han.
Ja, det, som skulle va kalsonger, blir en pil i vra
mnster;
hur vi mr
beror p vad det str;
att: Sn r kvinna, sn r man.
Jag antar att Du gmmer Dig under tcket nu
inatt;
denna kalla natt.
Det r ett stt att stnga av.
Och dr kan tankarna f tnka som dom vill.
Dr finns inga flimmerljus som hjlper till.
I tunnelbanedn dvas dom inre, tysta skriken.
Det r svrt att f en plats hr
i rusningstrafiken.
Allting gr s fort. Sen nn har sagt att tid r
pengar
gr vi p.
Fast tiden r vl gratis, vad jag vet.
Smntabletter tycks va effektivare n sngar.
Sen nrd?
Vi irrar vidare i rusningen, i varsin ensamhet.
Jag antar att Du proppar hjrnan full med
Panodil
och Cipramil.
Det r ett stt att hnga med.
Och prylarna far runt och slickar sr som aldrig
lker.
Rulla p.
Orsaken vill ingen ens frst.
Fr nn har sagt att har man gott om pengar r
man sker.
Fr vad?
Jag menar kylan, mrkret, stan och stressen hittar Dig nd.
Jag antar att Du lngtar ut till skogen d och d.
Det verkar s.
Dr man kan slippa hnga med.
Och dr kan ftterna f strva som dom vill.
Dr hjlper inga tg och rulltrappor till.
I tunnelbanedn dvas dom inre, tysta skriken.
Det r svrt att f en plats hr
i rusningstrafiken.
Ja, mnniskor gr runt och pickar smulor i
betongen
p ackord.
Och rusandes i tunnelbanedn.
Vi, som skulle vara mnniskor, blir stoft i
konkarongen.
Sjlavrd
skjuts upp till efter dden,
nr vi flugit hrifrn.
Jag antar att Du vnjer Dig. Jag antar att Du vet;
ensamhet:
Det r det enda vi har kvar.